Man börjar jämföra sig med sina idoler och inser att allt man själv spelar låter förjävligt i jämförelse. Man hänger på några olika forum där de som syns mest är mycket duktigare än man själv känner att man någonsin kommer bli. Här sitter spärren, inte i brist på motivation. Detta stämmer extremt väl in på mig, och blir ännu värre när man börjat spela i lite högre ålder än de flesta – kommer jag hinna bli bra innan jag dör liksom? Det som skulle vara en avslappnande hobby har plötsligt blivit en tävling med höga prestationskrav…

I inlägget finns några bra tips för hur man kommer tillrätta med problemet. Det viktigaste är att inte tappa tron på att man faktiskt blir bättre av att öva, att tiden inte är bortkastad. Ett bra tips är att dokumentera sina framsteg så att man inser att även om man inte kan spela det svåra i solot i 160 bpm så går det nu i 140 istället för 100 som tidigare.

Läs hela inlägget här.

E ---
B ---
G ---
D -2-
A -2-
E -0-

Konstruktionen är 1-5-8 (som vanligt anger siffrorna tonerna i durskalan för den tonart man använder). Att bara köra klassiska power chords kan bli lite enformigt och ge samma sound till alla riff man skriver. Som tur är finns massor av variationer, t.ex. fyravarianten 1-4-8 eller niovarianten 1-5-9.

Naren på Metalguitarist.org har gjort en enkel video där han sammanfattar olika varianter på power chords och hur de låter:

Exempel:

Durackord: ton 1, 3 och 5 i skalan (prim, ters och kvint).
Mollackord: 1, sänkt 3:a och 5 (prim, mollters och kvint).

Sen är det bara att bygga på med fler mallar för att få dim-ackord, sus-ackord, inversioner och annat man kan tänkas vilja ha. Ultimate Guitar har några riktigt bra lektioner i detta ämne:

Lektion 1: Dur, moll, aug och dim
Lektion 2:  7-ackord
Lektion 3:  9- och 11-ackord
Lektion 4: Sus-ackord och inversioner

Det finns också några olika alternativ för den som inte har någon bassist.

Gratisalternativet: Steinberg VB-1

Steinberg, företaget bakom pluginstandarden VST har en ganska basic bas-VST som börjar få några år på nacken och som man har släppt fri. Denna är den enda plugin för bas som jag har testat. Om den är bra? Svårt att säga, men den dyker upp ganska ofta på diskussionsforum som ett bra gratisalternativ. Den har några inställningar som påverkar ljudet – tone, mickplacering och hur den virtuella bassisten ska hålla plektrumet. Jag tycker att den låter helt OK och i metal hör man inte så mycket av basen ändå (mest att något fattas när den försvinner) :-D.

Den verkar ha försvunnit från Steinbergs egen FTP, men sök på ”Steinberg VB1″ på Google så kommer du hitta massor av nedladdningslänkar.

Proffsalternativet: Spectrasonics Trilian

Ganska många som gör egna produktioner utan riktiga artister verkar använda Trilian från Spectrasonics. Jag har inte testat denna plugin själv, men jag tycker att priset €229 känns extremt rimligt för det som den verkar kunna leverera enligt Spectrasonics egna demonstrationsvideos. Sjukt coola effekter där pluginen känner av anslag på midikeyboard och översätter till legato, stackato, slides och annat som en riktig bassist gör.

Mellanalternativet: Cakewalk Studio Instruments

Cakewalk som nog är mest kända för sitt DAW Sonar har ett paket med fyra VST-instrument för det överkomliga priset €49,99. Man får ett trumkit (ingen aning om hur det står sig gentemot Toontracks trummor), ett elpiano, en stråkplugin och förstås en elbas. Förutom själva instrumenten finns en massa färdiga rytmer och spår som man direkt kan dra in i sin låt (på samma sätt som de färdiga trumkompen i Drumkit from Hell). Paketet har fått ganska varierande omdömen, men framför allt verkar det vara trummorna och elpianot som folk inte gillar medan stråkarna och basen får bättre betyg. Själv tycker jag att 50 euro för bara basen skulle vara ett bra pris, så jag är sugen på att testa detta. Kanske kommer en recension senare.

Jag är åtminstone inte ensam:

I nuläget är appen gratis men saknar ganska mycket, bland annat så finns bara en akustisk gitarr och en bas. En betalversion är på gång, där det gissningsvis kommer att finnas elgitarr och trummor.

Den enda riktiga nackdelen som jag tycker finns med Progression är kompatibilitet. Guitar Pro och dess filformat är mer eller mindre standard för tabbar på internet, Progression har ett eget format. Man kan exportera till PDF eller Wav-fil, men det skulle vara ännu bättre om man kunde exportera till .gp5 eller .gpx.

Här är en video som visar lite vad man kan göra med appen:

Systematic mixing #0: Introduction
Systematic mixing #1:  Poking Holes in High Gain Guitars
Systematic mixing #2:  In Soviet Russia, Drums Slam You

Bästa tutorial på mixning jag har läst!

En grej man ser är att gitarr står sig ganska slätt mot frekvensgiganter som kontrabassun och kyrkorgel :-D

http://www.independentrecording.net/irn/resources/freqchart/main_display.htm

Ointeraktiv skärmdump: